Det är trist att många av mina vänner just nu, är så kärleksproblemledsna. Jag vet exakt hur de mår för jag har mått likadant, men jag kan inte göra mer än att stå bredvid, klappa på ryggen och säga att tiden läker alla sår. För så är det tror jag, man mår skitkass ett tag och ser ingen väg ut ur eländet. Då är det viktigt att sånna som jag står bredvid, klappar på ryggen och säger asjobbiga saker som "Han är askass. Du är skitbra. Kom så äter vi bullar!". För när man gjort så tillräckligt många gånger så skingras så småningom en väg fram ut ur eländet. Jag vet det! Det är bara jättetråkigt att se dom man tycker om gråta över askassa killar. Jag vet att snart kommer mina små vänner må bra! Snart är det sommar och det löser det mesta, men just nu gör det ont att se dem så grådassiga, rödögda och förtvivlade.

Det är väl nu vi lär oss. Vi kommer ju blir sånna himla supermorsor!

Idag ska jag baka en kaka till mina ledsna vänner och klappa dem på ryggen!