the seed - the roots. Alltid bra.  

torsdag femte november tvåtusennio. Jag sitter här, dricker mitt dagliga glas obóy och är fortfarande bara sjutton år. Nästa torsdag är jag arton. Jag har sett fram emot det ett bra tag nu, jag har så höga förväntningar på den åldern. Av vilka anledningar är lite oklart faktiskt, det är en ålder man ska längta efter att fylla bara. Man får ju gå på... stadt. Förmodligen är det den kvällen då jag faktiskt är arton jag längtar efter, då jag får gå ut med mina vänner för första gången (eftersom jag är sista sjuttonåringen kvar, ungefär). Men sen då. Sen är den kvällen över och det kanske inte var så skitkul ändå. Fast jo, klart det kommer vara. Får se till att dämpa mina höga förväntningar bara för dom vet jag, att dom är inge bra att ha när jag ska till stadt. kanske.

MEN VET NI. Jag tror, eller jag tycker att sjutton är en riktig guldålder ändå. För ett år sen, ungefär då, på min födelsedag hade jag ett sår på läppen, presentsnören i håret och var superglad efter att ha fått fina presenter och en fin tårta. Sjutton är en guldålder, det har vart ett riktigt bra år större del av åldern.
När man är arton är man ett större steg närmare vuxen. Det är ju mysigt att vara sjutton, längta lite granna hela tiden och slippa vara vuxen. Jag är inte vuxen riktigt än, jag har guldåldern kvar.

Men va sjutton, jag hänger verkligen inte läpp här för jag fyller arton strax. Jag har längtat och det är ingen hemlighet. Det ska bli skitskoj!






Klarasjuttonår