we don't sleep when the sun goes down


Inatt fick jag ett telefonsamtal av jenni. Jag var vid halvt medvetande, jag ångrar att jag inte pratade längre med henne. Jag minns att hon sa att hon gick utanför där vi bodde i notting hill.

ÅH! Jag vill också vara i notting hill nu. Men nu är det nära, snart är skolan klar för den här gången och då kan jag göra allt det där jag drömt om så förbaskat länge.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0