Hej cyberrymden. Från och med igår har en ny skoltermin börjat, den sista för våran del faktiskt. Känns skönt men samtidigt ganska skrämmande med tanke på att jag inte har en blekaste aning vad jag vill syssla med efter studenten. Jag vet att jag vill ut och se världen, ha kul och samla på mig underbara minnen. Men sen då? Känns som allvaret sakta kommer krypandes och det börjar växa en liten klump i magen. Jag borde egentligen lära mig mer. Om andra och om mig själv. Och verkligen lära mig sätta på en tvättmaskin. Men än så länge litar jag på att mamma tar hand om mig och mina smutsiga strumpor.

Denna helg åkte jag och Jossan till Göteborg för att på något sätt göra en fin avslutning på lovet. Tyvärr var jag mest grinig för att vi hamnade på fel ställe där översociala schlagernördar, kalvande urringstjejer och ölhävandes engelsmän befann sig. Fast man fick göra det bästa av situationen och det slutade med att jag fick betala 100 kronor extra till taxichaffören. Vilket inte heller var så himla uppskattad från min sida. Men som Josse sa: Han behövde väl säkert dom pengarna mer än jag. (Eller inte efter jag kollat mitt saldo..)



Mmm punchchoklad.

Världens mest (o)charmiga gubbe som ville värma sig mellan oss. Det fick han inte.

Gubbar med öl.

Fin tjej. Full tjej.



Ord behövs inte här.

Dumma Josif.