Dags för lilla Jenni att skriva ett inlägg då. Om vad? Eh. Kanske om vad jag haft för mig idag.
Jag vaknade av pappas fisdoft som sakta trängde sig in mellan dörren. Efter det svepte jag en liter cola och charmade även till mig en kebabtallrik av pappsen min. Sedan kände jag ett behov av att prata och skratta bort gårkvällen (som öhm, blev ganska kortvarig för min del, synd). Så jag åkte över till min lilla Josef. Vi käkade fet grekisk yoghurt och såg på en toppenbra film. Vi grinade ner oss totalt i slutet av filmen när den lille pojken dog. Ha ha. Nu avslutade jag slutet men ni vet ju ändå inte vilken film jag pratar om. Jag diggar oväntade filmer när huvudpersonen dör. Det gör inte Klara. Hon gillar förutsägbara kärleksfilmer utan handling.

Sedan hem och kolla Paradise Hotel och kela med min systers fötter.

En sak till. Jag har glömt min mobil nånstans. Svarar jag inte på era sms så är det för att jag, ah, har glömt den helt enkelt och inte kan svara. Förstått? Bra. Det är frustrerande utan mobil. Det kliar i hela kroppen.

Nu ska jag klia mig i baken och sova. Börjar åtta imorgon. Inte kul.

Ska snart kila till bussen så hinner inte skriva ett millångt inlägg. Men ville bara tala om att jag lever och att ikväll ska jag leva fullt ut med mina nära och kära och bag in boxen.

Suddigare bild får man leta efter. Ska jag ta med mig kameran idag? Njaee. Kanske. Vi får se.

Salut!

Uuuuuuuh. När jag skulle ta fram två ägg upptäckte jag en vit fjäder på ena ägget. Den satt fast. Och den var len. Första tanken var; det ligger en kyckling i ägget. Andra tanken; nej klart det inte gör, idiot. Tredje tanken; jag pillar bort fjädren och steker upp äggjäveln.

Och det gjorde jag. Men lite äckligt var det. Fast inte äckligare än när det kröp upp en mask ur min banan en gång. Den stekte jag också upp.

Är ganska trött på det mesta faktiskt. Trött i sinnet. Trött på skolan. Trött på Lidköping. Trött på bonnahålan jag lever i. Trött på alla måsten eller inte måsten. Hösten är inte mysig längre. Bara deprimerande.
Idag försökte jag göra min morgon så mysig som möjlig och tände ljus, drack kaffe och skar upp apelsiner. Och nu ska jag och min ipod ta sig en lång promenad. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Efter det åker jag och ekorren in och fikar. Vi ska sitta i timmar. Prata om hösten, bonnhålor, måsten och icke måsten. Det behöver jag.

I eftermiddag är jag nog gladare.
Hej.

Dags att ta tag i livet. Dra mig i dubbelhakan.
Börja plugga, börja träna, börja göra goda gärningar, börja göra livet lite svårare helt enkelt.

Framöver kommer ni möta en ny mycket fräshare Jenni. Vi börjar ikväll hos Fanny. Med chips och dipp.



Och så en favorit i repris.

Om nån timme eller två hämtar Klara och co upp mig och vi åker på Grease. Kanske åker jag in med pappa till stan innan. Vet inte. Är för mätt för att bestämma mig. Jag lagade mat åt min syster och mig förut, och kan inte påstå att jag är någon Tina i köket. Klibbig torr pasta med klumpig tacofärs. Eh. Trodde faktiskt det var köttfärssås i burken. En kryddig sådan. Men det gick ner ändå eftersom jag har aptit som en hemlös. Nu ska jag sminka mig, hihi. Ser ju ut som skabb, hihi. Smink är bra grejer för tjejer, hihi. Ne ärligt. Hejdå.

Skum bild.

Bluööh. Mitt rum ser ut som en sunkig ungkarlslya. Mår faktiskt dåligt av det men är alltför lat att göra någonting åt det. Så mitt rum förblir en stinkande underkläds lya. Eller där förvrängde jag det lite. Det ligger inga stinkande underkläder på mitt golv men annan skit är utspritt över hela rummet. Kommer knappt in, eller ut.

Idag redigerade 2/3 av mariestadsgänget film. Det gick hyffsat. Synd att jag är så oengagerad. Men det lär nog bli något utav det.


Håll i er. Nu ska jag faktiskt plugga. Läsa en bok. Zzzznark. Som tur är har jag köpt mig en fet snaskepåse som jag kan göda mig med under detta lidande. Så, över till boken.

Vi slappar ganska mycket i skolan.

Och dricker kaffe.

Idag tjänade jag en Linné genom att bara va mig själv.

Mamma, får jag vara med i Paradise Hotel om jag plutar riktigt mycket med läpparna?

Idag såg jag vårat skolkort. På facebook. Jag hatar skolkort! Har inte funnits ett enda år då jag ser normal ut. Det är som om någon djävul alltid ska försöka få mig misslyckad. Varenda. Jävla. Gång.
T.ex. i femman, ja då råkar jag ramla baklänges precis när dom klickar av. Resultatet: Jag ser ut som som en livrädd blåsfisk som precis är på väg att dö. Tack för den, DJÄVUL.
I sjuan, ja då glömde jag bh:n hemma. Det syns.
I åttan, då sover jag på skolkortet. Eller, jag råkar blinka precis när dom tar kortet. Kallar jag timing..
I nian, då kollar jag inte ens i kameran. Nej vet ni, jag kollar på en karta över Tyskland. TYSKLAND. Varför? Det vet varken du eller jag. Antar att jag ville se lite nonchalant ut. Jag lyckas då inte.
Förra året ser jag ut som en grynkorv. Ett ihoptryckt jävla mumintroll som är allt annat än fotogenisk.

Fast i år mina damer och herrar, då ser jag varken ut som ett mumintroll eller en blåsfisk. I år ser jag ut som en transvestit. En man i för mycket smink. En man som vaxat sig, tryckt upp botox i pannan och kletat på sig tjugo ton rouge. Grattis Jenni än en gång för att du lyckades bli så fruktansvärt bra på skolkortet. Hoppas du kommer ha stor glädje av dina gamla skolkataloger i framtiden. Det lär ju dina barn ha.

I framtiden kommer jag hänga som exempel på BRIS med undertexten "Misslyckad skolkortselev".

Imorgon har jag fått stränga order om att vara i skolan klockan halv nio. That's it. Så jag tänker lyda min herre (som faktiskt visar sig vara en tjej vid namn Klara).
Ja, och med dessa ord tänker jag gå och lägga mig. Adjö.

Min söta kissemiss.

Jenni

Hej mina små kottar. Idag när jag gick upp och kollade mig i spegeln fick jag mig en förskräckt syn. Jag såg ut som Ann-Britt 96 år, bor på Solhaga ålderdomshem och samlar på fina antika bokmärken innan första världskriget. Gaah. Inte fashion. Så här ser man ut när man har brist på sömn och i dåligt morgonljus. Om vi ska fortsätta på Ann-Britt spåret kan jag berätta att mina ögon värker och att min nacke värker lite smått. Jag kanske har förvandlats till en gammal kärring trots allt.

Senare idag åker Ann-Britt och Klara Senior till Skövde och skakar rumpa med alla studenter. Man lever bara en gång som en vis man en gång sa (eller jag).

Jenni

Nu när jag ändå är pigg såhär dags kan jag berätta om min händelserika dag. Som nu visar sig inte är så händelserik som ni kankse hoppats på. Jag vaknade nämligen halv fyra. Fast, jag vaknade faktiskt en gång innan av att mamma kom in och grymtade något om korv. Vad hon sa är fortfarande oklart eftersom jag ännu inte vågat fråga henne om det.
När jag väl vaknade kände jag ett otroligt sug efter kaffe men eftersom min kropp inte ville ta mig upp ur sängen uteblev det. Istället försökte jag ivrigt men snällt övertala min syster att brygga lite kaffe men misslyckades där också. Jaha. Jag fick tillslut pallra mig upp och göra eget kaffe. Sedan dags för frukost/lunch/kvällsmat. Två polarmackor och en näve med pepparkakor fick jag i mig. Och mitt kaffe, självklart. När jag slukat min otroligt näringsrika frukost/lunch/kvällsmat for jag in i duschen och där stannade jag tills nu. He he. Det gjorde jag faktiskt inte men det hann ni säkert räkna ut innan jag skriver detta. Vid sju var det dags för teater med några töser. Min mycket begåvade vän Louise spelade sin sista föreställning och åh, så duktig hon är. Vad pjäsen hette vet jag faktiskt inte eftersom jag inte orkade ta reda på det.
När jag kom hem käkade jag upp helgens sega ostbågar och kikade på Paradise Hotel. Mer än så har faktiskt inte hänt idag. Men hallå, det är ju trots allt söndag.
Nu är jag sugen på nybakade bullar. Därför får denna bild pryda mitt jävligt ointressanta inlägg.



Jenni

I fredags firade vi lilla Klara som nu blivit stora Klara (i ålder förståss) och jag hann klicka av några bilder. Tyvärr blev det sängdags för mig ganska tidigt den kvällen och hann inte skaka loss mina arma skinkor inne på stadt. Det gjorde därimot dom andra i gänget. Jaja. Fick tröstäta en kall gammal kebabtallrik från kylskåpet istället.
Ja men varsegod, här kommer en bunt bildsköna pics. Vi är så fotogeniska allesammans.

Jenni

En helt underbar och fantastisk människa kom och hälsade på mig idag. Bakislördagar blir inte mycket bättre än såhär. Jag är glad att jag har vissa människor som får en att känna sig betydelsefull och som får en på bättre tankar såhär års.



Bilder från i fredags kommer upp imorgon. Just nu är jag inte på humör alls att lägga upp några överhuvudtaget. Vet inte om det har med den mörka årstiden att göra eller brist på självdisciplin men jag känner mig så himla värdelös. Deppig. Vill åka någonstans, slippa alla bekymmer och bara kunna göra saker som jag själv vill. Nu står jag istället här, fast med tusen saker att göra och tusen tankar som bara förvirrar en och som får en att göra saker man egentligen inte vill. 
Åh. Hej höstdepression. Stön.

Nu ska jag krypa ner under täcket, lyssna på Anna Ternheim och typ, sura.

Jag vill också va superblond, ha en barbietatuering, klä i tajta rosa skinnbrallor, dansa på bord, slicka av grädde om fingrarna, porra mig på dansgolvet och vara skandalen på festen.

Eller inte. Jag är nog hellre amish.

Jenni